När formerna försvinner.

Detta är ett inlägg som tagit tid att våga lägga upp, som jag kanske tar bort lika snabbt som det kom upp igen. Jag har egentligen aldrig brytt mig om vad som stått på vågen utan hellre kollat mig själv i spegeln. Men tror ni jag är stolt när jag ser mig själv i spegeln där brösten och formerna vandrat iväg hand i hand med vikten?

I julas stod vågen på 47 kilo vilket i mina ögon är oacceptabelt, vet att min magsjuka bidrog till detta men för mig var det en nedslag. När man inte mår bra inuti visar det sig efter ett tag utåt. Jag har velat börja träna men något har tagit emot och det är det att jag inte vill utsätta min kropp för det innan jag har en någorlunda hälsosamvikt. Alla i min närmsta släkt klagar på hur tunn jag är, att jag inte äter utan svälter mig. Men så är det inte och det sårar mig när ni säger så. Tur som är har jag kompisar som också vart där jag är idag.

Nu jobbar jag för att få in regelbundenheten i vardagen med mat och annat. Försöker peta in mellanmål och sen i torsdags dricker jag gainer 1-2 gånger om dagen, vilket ökar hungern lite tills jag kommit igång. Bevis på att jag försöker. Som sagt tror ni jag är stolt och glad över att de former jag en gång faktiskt haft försvunnit framför ögonen på mig?
 

Julafton 2013.


Sommar 2014, här var jag fortfarande nöjd med vikt och utseende.
 
December/julafton 2014.




Kommentarer
Postat av: Becka

Du kommer fixa detta!
Jag tror på dig! Hör av dig om det är något, vad som helst! <3

2015-03-23 @ 21:19:04
URL: http://nattstad.se/beckiiis

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

citiboard