Emeline Adolfsson

Jag vet att jag har vart den där ungen som inte förstår att pengar växer på träd och tror man kan få allt i världen. Men när jag var sån var jag 13-14. Jag ser nästan dagligen ungdomar i min egna ålder, gymnasieålder alltså som inte inser att alla tjänar inte lika mycket pengar. Alla har inte möjligheten att åka på festivaler, köpa dyra matvaror och shoppa kläder varje månad. För pengarna finns inte. Senast igår va de någon som sa "att betala 40 kr vid jul för saffran är det så farligt egentligen?" För vissa är faktiskt varenda krona avgörande.

Just det faktum att pengarna inte finns är väldigt svårt för en del att förstå. Varför vet jag inte riktigt, kanske för att de aldrig fått känna på hur det kan vara att leva knapert. Att de aldrig fått ta del i familjens ekonomi, planering osv? 

 

Att man har dåligt med pengar och får leva lite tight beror långt ifrån alla gånger på någon som är lat och inte orkar jobba, sitter och petar i naveln och väntar på att någon annan ska göra jobbet. I många många fall är det så att personen är sjuk, ensamstående eller rent utav bara arbetslös då det i sverige inte är det lättaste att få ett bra jobb. Jag är uppvuxen med en mamma som är sjukpensionär, hon har värk i kroppen som gör att hon inte kan arbeta som en annan. Hon är dessutom ensamstående med 3 barn hemma, en utflugen. 

 

Det innebär att vi har en viss summa att leva på varje månad, som vi inte kan påverka. Sen internetbankerna kommit så har jag varit delaktig i familjens ekonomi. Det är först när du sitter där och ska skriva in alla räkningar som du inser att det verkligen kostar att leva. Hyra och el ska betalas, internet för att genomföra skolarbeten, försäkringar utav olika slag, radio/tv avgift. Sen ska pengarna räcka till mat, kläder, lite bensin och hygien. Vi har fått planera för att kunna rida på ridskola då det kan kosta rejält. Vissa månader funkar det bra, andra månader går inte ekonomin ihop för att räkningar blivit större till exempel.

 

Jag kommer ihåg en dag för många årsen. I och med vi höll på med hästar kunde man inte slänga pengar på onödigheter hursomhaver speciellt i slutet av månaden. Vi skulle äta glass och någon frågade om kolasås men mamma sa nej vi har inte råd med de just nu. Detta hörde våra väldigt nyfikna grannar som var 4 år äldre kanske, så när man sen kom ut samt i skolan så hörde man av han och hans kompis "Har ni inte ens råd med kolasås? Fyfaan, fattig....". Hade jag hört något liknande idag hade jag blivit rosenrasande, men då kände jag mig mest konstig och ledsen. 

Vi har alltid fått mat i magen trots allt. Genom att hela familjen hjälpt till och jobba i stallet har vi fått möjligheten att rida mer än en gång i veckan. Jag har lärt mig vad som kostar i livet och sköter min egna ekonomi bra.

 

Jag försöker hela tiden hitta lösningar för att få ekonomin gå ihop ännu bättre för familjen. Nu ska vi till exempel börja veckohandla mat på nätet för att hämta ut i ica butik, på så sätt får man ner kostnaderna då man inte plockar på sig sötsaker och onödigheter. Lättare att planera middagar och man får reda på den totala summan innan man klickar på köpknappen.